Nakenchock.
Jag var inte alls bekväm med att ha så lite kläder på mig. Men med tiden som gick så tänkte jag mindre och mindre på hur jag såg ut och vad jag hade på mig. All fokus gick åt själva träningen. Och idag känner jag mig riktigt bekväm vilket jag tycker har varit en stor bonus som kommer med att träna poledance /A
Stretch
Efter träningen igår blev det såklart stretch. Ryggen har väl varit den enda viga delen på mig och därför har jag inte heller stretchat den så mycket. Men egentligen borde jag utnyttja det för att bli ännu vigare. Så det blev en massa ryggstretch./M
Den första gången.
Jag hade nog den sämsta kordinationen av alla och kände mig klumpig och stel. Och varför inte tala om alla dessa snurrar hit och dit, jag förstod ingenting. Yr som tusan blev jag också. Allt kändes helt enkelt för svårt och rörigt. Men konstigt nog så valde jag att gå kursen i allafall. På den andra lektionen så satte jag plötsligt alla dessa svåra trix. Peppen blev enorm och nu står jag här, ett år och fem månader senare och älskar denna träning.
Det jag vill säga är att det kan kännas riktigt invecklat och svårt i början. Men det går och när du minst anar det så sätter du det där tricket du väntat så länge på. Det gäller bara att få igång den där peppen och ta fram din tjurskallighet så löser det sig! Jag lovar! /M
The trick from hell.
Och man ska alltså dra sig upp. Desto saktare desto snyggare. Så det är en hel del arm, bål- och magstyrka. Och för mig var det främmande att använda mig av magens nedre muskler. Jag visste inte hur det kändes när man tog i med dom, hade jag ens några? Så länge lät jag bli att ens försöka göra shouldermount på rätt sätt. Jag skuttade, hoppade, kastade mig upp. Spela roll bara jag tog mig upp tänkte jag. Men en dag gav min tränare mig tipset att göra den baklänges. Alltså börja uppifrån och sakta ta mig ner. Och gissa min förvåning när jag märkte att jag kunde glida ner sakta. När jag förstått vart i kroppen jag skulle ta i med gick det även bättre att ta sig upp. Jag har fortfarande svårt med det här tricket men inser att man ska hålla sina fienden extra nära när det gäller träning. Det vill säga öva dom mera /A
Semester.
Om några veckor åker jag till Thailand. Jag kände att jag skulle ha svårt att klara över tre veckor utan poledance, så jag googlade runt lite och hittade en dansstudio i Bangkok, RumPUREE. Där tränar dom bland annat poledance. Jag har mailat och frågat ifall dom har någon workshop under min vistelse. Nu väntar jag ihärdigt på svar. Hoppas! Annars får jag väl gå lös på en palm eller något liknade. /M
Punish me.
Jag är inte längre en stretchfuskare som förr, men jag kan inte påstå att jag stretchar så mycket som jag borde. Jag tillhör ju nämligen kategorin av de mindre oviga, speciellt i mina ben. Vår tränare hade aldrig sett en sådan ovig människa som jag. Och jag har till och med haft smeknamnet "Miss Stiff Leg". Inte så vidare ballt. Men nu tänkte jag försöka ta tag i mig själv, ordentligt. Jag ska försöka stretcha lite varje kväll och som straff för att jag inte gjort min kvälls-stretch ska någon få äran att tvångs-stretcha mig. Vem vill bli den utvalde? /M
Pytte var värst.
-Det ser ut som mögel under armana, var Pyttes egna kommentar om denna bild. Pytte fick alltid störst blåmärken eller medaljer som vår tränare kallar dem. Därav fick hon även ett smeknamn, Bruise Almighty. Nog borde hon få en pokal med tanke på dessa medaljer hon lyckats skrapa i ihop? /M
Wikipole.
Caterpilar.
Fokusface.
Inte snyggt. Så nu försöker jag tänka på att slappna av i ansiktet. Men det är inte alltid så lätt att komma ihåg. Antar att jag får dras med mitt fokusface och vara glad åt att jag fokuserar mig istället /A
Jag testade lyfta skrot
Jag tränar inget annat än poledance men tänkte för skoj skull att pröva lite styrketräning idag. Nu när jag också för första gången tycker att träning är roligt. Jag kom in till gymmet, såg mig omkring. Alla dessa maskiner. Hur gör jag? Ja, i allafall så gick jag till det enklaste av allt. Hantlarna. "håll ryggen rak. Översträck inte armarna, vrid hanteln när du lyfter armen uppåt." Ja typ nåt sånt. Jag var koncentrerad till max. Efter en stund av hantellyft så blev jag sjukt uttråkad, jag gjorde inte heller rätt längre. Hepp, Jag la ifrån mig hantlarna och gick till benpressen. Samtidigt tittade jag mig försiktigt ómkring och tänkte, vart är alla skratt? vart finns den härliga stämningen? Vart FAAAAN finns stången? Nä ni. Styrketräning är inget för mig. För mig blir det för mycket fokus på att träna bara för att få muskler. Jag gillar det här med att kunna leka, sätta lite trix, snurra lite utan att ens behöva tänka på att kroppen tränas samtidigt. Leka och få muskler på köpet. Det är min grej. /M
Panik!
Då gäller det att kunna rädda sig själv på olika sätt själv in case of emergency. När jag började träna hade jag ett sätt att falla på, nedåt. Och det gjorde ju ont. Men när man har tränat ett tag så blir man lite som en katt. Tänk er en kissekatt som faller från en balkong, dom kan hinna vrida sig lite, typ göra en backflip och sen landa på fötterna iallafall. Nu är jag långt ifrån lika graciös som en katt även om jag gärna vill tro det. Men det jag försöker säga är att när man lärt sig kroppens olika fästningspunkter på stången så får man också bättre koll på hur man kan hinna stoppa en eventuell katastrof. Och tur är väl det. Catwoman kan nog det där med att falla snyggt och säkert. Någon kanske borde tipsa henne om poledance /A
Blåmärke Vs Medalj.
När man tränar poledance får man räkna med en hel del blåmärken. Vår tränare kallar dom medaljer och jag tycker det är mer passande. Dom är beviset på att man har tränat ordentligt, något att vara stolt över liksom. Men med tiden härdas huden och man får färre medaljer. Kommer man tillbaka efter ett uppehåll dyker dom upp, eller när man gör nya tricks där huden inte härdats.
Sen kan dom dyka upp på lite oväntade ställen. Om man har för bråttom eller är lite för våghalsig för sitt eget bästa, som jag, kan man få ett blåöga /A
Special K.
Här ser ni våran tränare Zaida göra den perfekt. Inga paniktår där inte.
Fotograf; Fredrik Larsson, Fiend Studios.
Hit me with that flow.
När jag tränar poledance tänker jag inte på någonting annat. Man vet att man hittat rätt träningsform när man känner att man är i ett flow. "Flow uppstår då en person med tillräcklig medvetenhet ägnar sig åt en verksamhet med ett definierat mål. Det kännetecknas av att koncentrationen intensifieras, att medvetenheten ökar och att känslan av passerande tid upphör. Efteråt upplever man en känsla av tillfredsställelse inombords". /A
Superhero/poledancer.
Så här kan jag hänga hur länge som helst. Typ /A
Fotograf; Fredrik Larsson, Fiend studios
Muskler för poledance?
Många har undrat ifall man måste vara tränad för att börja med poledance. Svaret är Nej. Jag hade inte en enda muskel på min kropp när jag började med poledance. Ja, i allafall inga synliga. Jag såg ut som en tarm. Typ. När man börjar med poledance så börjar man i en nybörjar-nivå. Alla trix sker på "golv-nivå" just för att du successivt ska träna upp dina muskler, speciellt axlar, och få in den rätta tekniken. /M
Detta var typ jag. 
(Ignorera gärna mina paint-kunskaper, tack!)
Måste man stretcha?
Äh, tänkte jag. Hur viktigt kan det vara egentligen? Så jag struntade, fuskade och hoppade över stretchen. Blev tillsagd många gånger av våran tränare. Så då stod jag lydigt kvar men inte för att jag ville. Och då blir det aldrig bra. M var likadan, stel som en pinne, och även hon en riktig fuskare. Med tiden märkte vi att dom andra stelpinnarna som börjat samtidigt som oss började bli viga. Riktigt viga. Och när dom som börjat långt efter oss började gå ner i split och spagat började vi inse att det inte var så ballt att vara en stretchfuskare.
Men det är aldrig för sent att vända blad. Nu stretchar vi och börjar märka resultat. Pytte hjälpte mig häromdagen under stretchen med lite tips och jag kom nästan ner i spagat. Nästan, men ändå. Det är stort. Tricksen blir ju så mycket snyggare när man är vig. Kolla till exempel in den här tjejen jag hittade på nätet. Hon är ingen stretchfuskare /A
Spegeltorsk.
Yogini.
Här ser ni mig göra den. Ser lite smått plågad ut, måste ha glömt det där med happyplace...
Sen kan man göra en Yogini-drop efter det här tricket. Dvs man släpper greppet, faller nedåt och tar sedan ett nytt grepp längre ner på stången där man drar ihop dig till en liten boll. M gör den riktigt snyggt, ska se om jag kan få henne att lägga upp ett videoklipp. Ni måste ju undra hur bollen ser ut /A
