Tillsammans är allt så mycket roligare.
I studion är det en annan visa. Vissa dagar går det mindre bra, vi är alla dåligt uppvärmda men skyller det på stångarna. Andra dagar blir vi för varma och anklagar fläktarna. Vi visar varandra blåmärken och jämför vem som har flest, störst, på konstigast ställe. Någon visar ett nytt trick och dom övriga prövar. Ger varandra tips och tricks. Vi hjälps åt och peppar varandra. Håller i och krånglar in varandra i tricks. Fotar och filmar. Planerar koreografier, partrix och bollar ideér. Plågar varandra i stretchen, pratar om livet och berättar om våra dagar. Sen tränar vi ännu mer, ännu hårdare. Och så går det runt.
Vad jag försöker säga är nog att tillsammans är allt så mycket roligare. Vi samlas runt vårat intresse för poledance men framförallt har vi otroligt kul tillsammans /A
Hahaha vad mysigt :)
Jo, ja, allt blir ju vad man gör det till, det jag saknar är ju visserligen att få hjälp och stöd, det är väl det jag saknar med att träna själv.
Och ja, lite gemenskap.
Annars är jag egentligen en sån som roar mig rätt lätt själv, jag blandar in så många olika moment och saker då jag tränar, så jag tycker det är roligt och jag får göra vad jag vill osv.
Och det blir inte tråkigt heller anser jag.
Jag gör saker på mitt sätt och då går jag igång och får motivation :)
Klart man måste nöta in saker, men det ska vara roligt också.
Men ja, man utvecklas säkert mer i grupp, det gör man säkert.
Kan ju bero på hur man är som person också, Zaida kämpade på duktigt och lärde sig massor själv också.
Jag vet bara inte själv vilket jag föredrar ännu...
Alla är vi olika :)
